Ständigt detta Bryssel

Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv och tidigare ordförande för Moderata Ungdomsförbundet, kritiserar i en krönika i Östgöta-Correspondenten jagvillhabostad.nu:s ovilja att jämföra hyresmarknaderna i Bryssel och Sverige. Lifvendahl hittade lätt en lägenhet i Bryssel, och menar att det är tack vare marknadshyrorna.

Hyresgästföreningen gjorde 2008 en studie av Bryssels hyresbostadsmarknad. Bostads- och hyresbeståndet, hyresmarknadens lagar och regler, hyresgästernas socioekonomiska situation och andra faktorer undersöktes, och slutsatsen var att för en stor del av hyresgästerna i dagens Bryssel präglas boendesituationen av otrygghet och höga hyror för låg standard.

Genomsnittshyran i Bryssel är hög, jämfört med regionens låga inkomster. Hälften av hushållen i Bryssel har en boendekostnad som överstiger 40 procent av inkomsten. Över 20 procent av befolkningen är arbetslös. I åldersgruppen 15-24 år är andelen 35 procent. Bryssel är en segregerad stad. Medel- och höginkomsthushåll bor utanför staden och resurssvaga hushåll i centrum. I vissa centrala kommuner är upp till 50 procent av den arbetsföra befolkningen utan jobb.

Boendestandarden i Bryssel är generellt låg. I stadens centrala delar är en tredjedel av husen byggda före 1945 och i stort behov av upprustning. Besittningsskyddet för hyresgäster är svagt. Ett långtidskontrakt kan när som helst sägas upp av hyresvärden om denne vill använda bostaden för personligt bruk, och efter tre år utan några särskilda skäl alls.

Jagvillhabostad.nu tror säkert att det är lättare att hitta en bostad i Bryssel än i Stockholm – det skrev vi också i den text som Lifvendahl kritiserar. Men perspektivet skiftar beroende på din situation och inkomst. Genomsnittsinkomsten är lägre än i Sverige, och 30 procent av befolkningen i Bryssel har en inkomst som ligger under EU:s gräns för fattigdom. Många låginkomsttagare – däribland unga och studenter – tvingas bo i bostäder med låg standard.

Igen: Det råder bostadsbrist i Sveriges större städer, och inflyttningen till storstadsregionerna är stor. Bryssel har bättre balans på bostadsmarknaden och mindre inflyttning. Att införa marknadshyror när det råder bristsituation leder till höjda hyror överallt – typiskt dåligt för unga, som med lägre inkomster, osäkrare anställningsformer och mindre sparat kapital än andra grupper redan är en svag grupp på bostadsmarknaden och har svårt att hävda sig i konkurrensen. Jagvillhabostad.nu ser inga hinder för att läget och standarden på bostaden påverkar hyran, något som testats och funkat i både Malmö, Göteborg och Stockholm. Men en helt avreglerad hyresmarknad i dagens bristläge är orimligt och skulle göra mer skada än nytta.

Livfendahl beskriver vårt påpekande om svårigheterna att jämföra Bryssel med Stockholm som “en liten brasklapp”. En ganska stor och viktig brasklapp, kan tyckas. Stockholm är inte Bryssel och har inga utsikter att bli det inom en överskådlig framtid. Bostadsbristen i Sverige måste lösas på andra sätt än med den magiska mirakelmedicinen marknadshyror. Jagvillhabostad.nu jobbar för att förbättra situationen för unga bostadssökande, påverka bostadsbyggandet, sprida kunskap och information och organisera unga människor som tröttnat på bostadsbristen och vill göra något åt den.