(S), (V) och (MP) gav igår besked om hur de rödgröna vill göra jobben fler om de vinner valet. I en debattartikel säger partiledarna bland annat att bostadsmarknaden inte ska vara en flaskhals på bostadsmarknaden – unga och arbetslösa som vill flytta till jobb och utbildning ska kunna hitta någonstans att bo. Byggandet av hyresrätter ska fördubblas under nästa mandatperiod, och bostadsbyggandet ska senast 2016 ligga på stabila 40 000 lägenheter om året. Receptet är, enligt oppositionen, statligt stöd till hyresrätter med “rimliga hyror” och miljövänlig teknik. Kritiken från de politiska motståndarna är dock hård. Maud Olofsson (C) anser att oppositionens löften är totalt missvisande och menar att de rödgröna partiledarna verkar “sitta med varsin sedelpress”.
Under 2011 och 2012 vill de rödgröna anslå 500 respektive 900 miljoner kronor i statliga stöd för att stimulera ökat bostadsbyggande, med inriktning mot rimliga hyror och kostnader samt miljövänlig teknik. Stödet ska kontinuerligt utredas och utvärderas, för att se över hur en mer långsiktig stödform kan se ut. Senast 2013 ska ett långsiktigt system vara på plats, och det statliga stödet till bostadsbyggande ska öka ytterligare.
Kritikerna, däribland Företagarna, Svenskt Näringsliv och Maud Olofsson (C), ställer sig bland annat frågande till hur ekonomin för de rödgrönas förslag ska gå ihop. Alliansen har tidigare argumenterat för att subventioner inte fungerar på lång sikt, utan snedvrider konkurrensen och driver upp priserna.
Statliga subventioner till byggande, till exempel investeringsbidrag, riskerar mycket riktigt att bli en dopning av en bransch som redan lider av låg produktivitet och effektivitet och som inte direkt går i bräschen för nytänkande och nyskapande lösningar. Byggindustrierna vill inte ha dem, trots att det handlar om “pengar i byggbolagens fickor”. Samtidigt verkar ju marknaden misslyckas kapitalt med att åtgärda det låga byggandet och lösa bostadsbristen bland unga.
Behovet av och efterfrågan på små, billiga lägenheter är omfattande och ökande, men det är inte det som byggs och bristen är stor. Unga människor kan inte stå sig i konkurrensen på bostadsmarknaden utan är hänvisade till tillfälliga och osäkra boenden. Det finns poänger med att staten stimulerar i syfte att åstadkomma något som marknaden har svårt att hantera men som det finns ett behov av. Å andra sidan är subventioner ofta inte någon långsiktig lösning, och kan göra att branschen inte behöver ta itu med de effektiviseringar som är absolut nödvändiga. Alla statliga subventioner måste vara väl anpassade för att främja effektivisering, produktutveckling och ökad komkurrens.
