Anpassa bostadsbyggandet för människor, inte för bilar

Magnus Andersson (CUF) vill att endast en fjärdedel av de studentbostäder som byggs ska anpassas för handikappade. Jagvillhabostad.nu håller inte med. Kostnaderna som gör det svårt att bygga litet och kostnadseffektivt ligger inte i badrummet. De är utanför huset på onödiga parkeringsplatser.

Ett tillräckligt utbud av små, prisvärda lägenheter är avgörande för många studenters och ungas möjlighet till ett eget boende – men där är vi ju inte riktigt idag. Studenter och unga har mycket gemensamt. De är ofta nya på bostadsmarknaden, har generellt taskig ekonomi och är i stor utsträckning beroende av kollektivtrafik. Ändå tvingas de som bor i nybyggda lägenheter betala för en dyr parkeringsplats.

Tvärtemot vad Magnus Andersson påstår finns inte längre något krav på vägg mellan kök och vardagsrum i studentbostäder. Boverket har insett vilken stoppkloss kravet varit. Från och med i år är kravet borta för studentbostäder vilket gör dem billigare att bygga. Men varför inte göra samma sak för alla mindre lägenheter? Argumentet för att ta bort kravet på skiljeväggen är just att sänka kostnaderna för att kunna bygga mer eftersom behovet är så stort. Hallå! Studenter är inte de enda som är i behov av små billiga bostäder. Just nu letar 216 000 unga eget boende och alla unga studerar inte. Andelen unga vuxna som ofrivilligt bor hos sina föräldrar ökar för varje år. Vår erfarenhet är att den stora majoriteten av dessa unga efterfrågar små, billiga lägenheter.

Tillgänglighet är en demokratifråga. Det vore bara dumt att inte se till att de nya bostäder som byggs är möjliga att bo i för så många som möjligt. Precis som Emelie Felderman påpekar vill gående unga kunna ta emot rullstolsburna gäster. Befolkningens sammansättning varierar, det som byggs som ungdoms- eller studentlägenheter idag kan behöva användas av andra åldersgrupper (med större sannolikhet för rörelsehinder) om tjugo, trettio eller femtio år.

Det finns andra normer och regler som höjer produktionskostnaden mycket mer än några kvadratmeter badrum. Parkeringsnormen är ett bra exempel på en dålig norm som höjer byggnadskostnaden. I till exempel Stockholm måste en parkeringsplats byggas i anslutning till huset för varje ny lägenhet som byggs, oavsett storlek. Med tanke på att Stockholms kollektivtrafik innefattar tunnelbana, pendeltåg, bussar och tvärbana kan man fråga sig om detta dyra tillägg verkligen är nödvändigt. I Malmö är parkeringsnormen lägre, 0,7 parkeringsplatser per nybyggd lägenhet. Ändå står många parkeringsplatser tomma medan bostadskön växer sig allt längre.

Varför inte åtminstone göra undantag för smålägenheter, lägenheter för unga och studentlägenheter? Sänkta eller slopade parkeringskrav stämmer dessutom fint överens med andra positiva mål som förbättrad folkhälsa, minskad miljöpåverkan samt ökad förtätning och urbanitet. I nuläget tvingas alla i nybyggda lägenheter betala för att subventionera parkeringsplatser de kanske inte ens använder. Låt de som vill parkera betala för det själva istället för att skära i vår demokrati! Vi måste bygga mer och se till alla kostnader, men det ska kombineras med en ambition att hela tiden göra våra städer bättre och mer människovänliga.

Jagvillhabostad.nu applåderar CUF:s vilja att lyfta bostadsfrågan, något som verkligen angår deras medlemmar. Magnus Andersson vill öka byggandet av smålägenheter, och jagvillhabostad.nu är helt eniga om det. Men tillgänglighetsnormerna är inte rätt sak att offra för att pressa produktionskostnaderna och öka byggtakten. Vi ser gärna att CUF tänker ett varv till så att vi tillsammans kan lägga krutet på att avskaffa avskiljbarheten för små lägenheter och jobba för sänkta p-normer.

Share on facebook
Facebook
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn