I SvD kan man den 23 november 2010 läsa om behovet av arenor kontra behovet av bostäder i Stockholm. Fotboll i all ära men artikel sätter fingret på en mycket intressant fråga.
“De senaste 15 åren har invånarantalet i Stockholms län ökat med 300000, mer än ett helt Malmö. Eftersom det bor i snitt två personer per bostad i Stockholm skulle det ha behövt byggas 150000 bostäder under samma period. I själva verket har det bara byggts 90000. Att köerna till hyresrätter är hopplöst långa och priserna på bostadsrätter och hus astronomiska är inget mysterium. Det handlar helt enkelt om bostadsbrist.”
“Den bristen är inte omöjlig att avhjälpa. I princip all obebyggd mark i Stockholms stad är kommunalägd eftersom staden under första hälften av 1900-talet köpte all mark man kom över för att garantera tillgången till byggbar mark för den växande staden. Dessutom äger kommunerna, även i Stockholm, allmännyttiga bostadsbolag. Deras kassakistor är välfyllda efter utförsäljningarna som pågått sedan mitten av 90-talet.”
“Vill man avhjälpa bostadsbristen är det alltså fullt genomförbart. Det finns kommunal mark, det finns kommunala bostadsbolag med välfyllda kassakistor och det finns kommunalt planmonopol. Det är till råga på allt en god affär.
“Men det vill man alltså inte. Man vill bygga arenor istället. Varför är det viktigare att stockholmarna har plats på läktare där de kan se medelmåttig fotboll, än att de har bostäder? Ett bra svar på den frågan har Stockholmarna rätt att kräva av sina kommunalpolitiker.”
Vad som gör frågan ännu mer intressant är om klubbarna överhuvudtaget vill ha arenorna.
Läs hela artikeln här.
