Debatten kring bostadsbristen bland Sveriges studenter har varit intensiv de senaste veckorna och debattartiklar har skrivits i en rasande takt. Här får ni ett av våra bidrag till debatten, men också länkar till andras.
De senaste veckorna har debatten om studentbostäder blossat upp. Socialdemokraternas Håkan Juholt har gett förslag på investeringsstöd till studentbostäder. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) säger: plugga där det inte är brist på bostäder, bo i andrahand samt skapa långsiktiga spelregler för hela bostadsmarknaden. Båda är ute och cyklar, skriver Danielle Zachrisson från organisationen jagvillhabostad.nu.
Debatten kring bostadsbristen bland Sveriges studenter har varit intensiv de senaste veckorna och debattartiklar har skrivits i en rasande takt. Här får ni ett av våra bidrag till debatten som publicerats på Newsmill, men också länkar till andras.Nu är det för det första viktigt att nyansera debatten så att bostäder som unga generellt kan efterfråga inte hamnar i skymundan. Att studenter inte har samma ekonomiska förutsättningar som förvärvsarbetare är de flesta införstådda med. Men även unga som inte studerar har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Unga generellt har sedan 1990-talet haft en sämre inkomstutveckling än andra grupper. Låga inkomster, lågt eller inget sparat kapital samt osäkra anställningsvillkor påverkar möjligheterna att etablera sig på bostadsmarknaden.
DN rapporterade den 11 februari i år om problemet med att nyutexaminerade studenter otillåtet bor kvar, eller läser enstaka kurser för att få bo kvar, i sina studentlägenheter. Det är ett symptom på att problemet är så mycket större än bara för studenter. Att då bara fokusera på studentbostäder är fel väg att gå. Studenter kan bo i “vanliga” lägenheter, men personer som inte studerar kan inte bo i studentlägenheter eftersom studentbostaden är en kategoribostad.
Det finns också högskoleorter som är känsliga för fluktuationer i antalet ansökningar till högskolor för att de riskerar att stå med vakanser i studentbostadsbeståndet. För dessa orter är det yt- och kostnadseffektiva lägenheter, eller större lägenheter som flera kan dela på, som behövs. Inte fler studentbostäder. Investeringsstöd till studentbostäder är därför för snävt. Sorry Julholt.
Bostadsministern är också fel ute. Idén om att unga inte ska få välja var de vill studera bemödar jag mig knappt kommentera. Att inskränka studenternas möjligheter att välja studieort är fel både ur ett individuellt och samhälleligt perspektiv. Klart studenter ska studera vad de vill, var de vill. I Stockholm uppskattas det dessutom saknas 73 000 personer med högre utbildning år 2030. Det är direkt tillväxthämmande för Stockholm och Sverige att inte kunna ta emot alla studenter, men även unga generellt. Alla behövs, och bostäder för dem att bo i behövs.
Nu skulle bostadsministern säga att “vi har infört ett schablonavdrag för att för att skapa fler bostäder till andrahandsmarknaden”, “vi har under 20 års tid producerat för lite bostäder” eller “vi har producerat ungefär hälften så lite bostäder som våra nordiska grannländer” eller varför inte “vi måste skapa långsiktiga spelregler för att vi på sikt ska hålla nyproduktionen på en stadigt hög nivå”. Det här behöver nyanseras.
1. Skatteavdraget har höjts från 4 000 kr/år till 18 000 kr/år för att locka fler att hyra ut. Tanken är att bostadsrätts- och villaägare, som för övrigt inte visar något större intresse för att redovisa sina intäkter enligt Skatteverket, ska hoppa av entusiasm – för nu skulle det finnas dollars att tjäna.
Men nej, bostadsrätts- och villaägare är inte entusiastiska. Det är en verkningslös åtgärd. De som har en bostad sitter skönt där de sitter. Och jag dömer inte. Schablonavdraget är en piss i sjön jämfört med vad fastighetsskatten och ränteavdraget gav. De vill ha mer för att reagera. “…regeringen [borde] se till att vi som redan har lägenheter får bestämma mer över vårt eget boende, och har möjlighet att hyra ut till förmånligare villkor”, kunde vi till exempel läsa på Expressens ledarsida 23 augusti i år. Tydligare än så kan det inte beskrivas – fokus ligger på att de som redan har bostad ska ha mer.
Problemen med att unga utnyttjas på andrahandsmarknaden ägnar få en tanke. Det är en skymf att politiker inte ens reflektera över att göra andrahandsmarknaden säkrare och tryggare i en tid då fler och fler tvingas bo i andra hand.
2. Ja, det har byggts för lite bostäder i 20 år, men alliansen har suttit vid makten i fem år vilket innebär att man kan börja begära resultat. Det går inte att skylla på historien i all evighet.
3. Apropå våra nordiska grannländer så är det skillnad på statistiken nationellt och regionalt. Stockholm har exempelvis byggt fler bostäder per tusen invånare än både Oslo och Köpenhamn. Att hylla grannländerna ska man därför vara försiktig med.
4. Sist men inte minst har vi argumentet om de långsiktiga spelreglerna. Visst är det en bra tanke, men så länge vi har en byggbransch som fokuserar på flådiga våningar på kajkanten så kommer bostadsmarknaden vara oerhört konjunkturkänslig. Det såg vi inte minst 2009 när bostadsrättsbyggandet störtdök medan hyresrätterna låg relativt konstant. Nu när finanskriserna avlöser varandra så har de långsiktiga spelreglerna inte mycket att sätta emot. Det är en bredare utbud av nyproduktion Sverige behöver, och det är fullt möjligt.
Ett steg är att göra det förmånligare att bygga hyresrätter genom att justera den obalans som råder mellan upplåtelseformerna. Ett ytterligare steg är att bostadsministern erkänner att det faktiskt går att bygga yt- och kostnadseffektiva lägenheter som matchar ungas efterfrågan. Goda exempel finns, men fler goda exempel måste utvecklas. En idé är därför att tillsätta ett Bo bra småhushåll-program för att få byggherrar att utveckla och producera mer än flådiga våningar vid kajkanten. Visst behövs det flådiga bostäder också, men problemet är att den typen av bostäder idag dominerar nyproduktionen vilket som sagt gör bostadsmarknaden konjunkturkänslig.
Det finns för övrigt redan ett Bo bra på äldre dar-program som syftar till produktutveckling av bostäder för äldre. Då ska vi komma ihåg att äldres bostadssituation ligger på en tredje plats i Boverkets rakning över vilka som har särskilt svårt att hitta bostad. Unga ligger i topp.
Nu är det så att oppositionen inte bjuder på någon större utmaning och ungdomsförbunden visar inget större intresse för frågan. Det är alltså nu du har chansen att göra avtryck och visa vad du går för Attefall. Ta den chansen! Hjälp bostadsbolagen att bredda sitt utbud. Om inte för ungas skull, gör det för konjunkturens skull.
Här är länken till Newsmill.
Här kan ni läsa Tomas Rudin (S), oppositionborgarråd Stockholm
Här kan ni läsa SSCO och Stockholms handelskammare
Här kan ni läsa Anders Lago, ordförande HSB
Här kan ni läsa Håkan Juholt (S), partiordförande, och Veronica Palm (S), bostadspolitisk talesperson, ordf Socialdemokrakterna Stockholm
Här kan ni läsa Barbro Engman, ordförande Hyresgästföreningen
