I sitt svar på vår debattartikel om andrahandsuthyrning skriver Stefan Attefall att hans “jobb inte är att sitta och önsketänka”. Det får vi verkligen hoppas att han inte gör, för det behövs kraftfulla åtgärder om inte bostadsbristen ska förvärras ännu mer.
Den kritik som vi som direkt berörs av förslaget – studenter, hyresgäster, unga bostadssökande och bostadsrättsföreningar – riktar mot det väljer bostadsministern att vifta bort som ansvarslöst önsketänkande. Det är en anmärkningsvärd brist på lyhördhet.
Bostadsministern säger sig inte ägna sig åt önsketänkande. Men i avsaknad av underlag och konsekvensanalyser av det förslag han är beredd att gå fram med är han beredd att gissa. Denna gissning om hur många outnyttjade lägenheter det finns och hur högre hyror kommer att slå mot den grupp Attefall säger sig värna, de unga, tycker han räcker för att lägga förslag som kommer att få långtgående konsekvenser.
Det är viktigt med tydliga regler, skriver Attefall, men lägger trots det fram ett förslag som på många punkter är otydligt.
Han tycker att det är konstigt att vi inte “ser behovet av att vända på alla stenar för att underlätta möjligheterna att få bostad”. Men det är ju just det som vår kritik bygger på. Attefall har inte alls vänt på stenarna. Han menar att han “arbetar hårt för att bygga mer, inte minst hyresrätter”. Regeringen sänker därför skatten vid nyproduktion, vilket i och för sig är välkommet.
Men den skattesänkningen är trots allt på 100 kronor per månad och lägenhet. Dessutom är nyproduktionen redan undantagen från fastighetsskatt i fem år. Effekten på bostadsbyggandet blir alltså försumbar, det visar även regeringens egna uträkningar.
Det är bra att regeringen signalerar att det behöver byggas mer. Men när Attefall får det att låta som en kraftfull politik för bostadsbyggandet sprider han dimridåer.
Barbro Engman
Lina Glans
Anders Lago
Hanna Mörck
