Centerpartiet vill ändra byggreglerna och tillåta lägre standard och mindre ytor. På så vis tror Anders Carlgren, miljöminister och ansvarig för Boverket, att byggandet av lägenheter för unga ska komma igång. Jagvillhabostad.nu tycker absolut att byggreglerna ska diskuteras, och vi är som bekant ivriga förespråkare för yteffektivt byggande, men är det verkligen låg standard som kommer att lösa bostadsbristen bland unga? Och är det verkligen okej att unga helt enkelt får acceptera att bo lite sämre än andra?
Boverket är den statliga myndighet som ansvarar för samhällsplanering, byggande och boende. Boverkets byggregler (BBR) innehåller regler för hur byggnader och lägenheter ska utformas, och där finns bland annat bestämmelser om hur en bostad ska se ut för att räknas som tillgänglig och vilka funktioner som måste finnas i en lägenhet. Centerpartiet vill slopa de regler som finns om minsta väggbredd och minsta köksstorlek i lägenheter under 35 kvadratmeter, avskaffa kravet på avskiljbarhet mellan matlagnings- och viloplats och ta bort kravet på att köksbänken ska vara minst 2,4 meter lång.
I rapporten “Student söker bostad”, som kom i december förra året, står det att Boverket har för avsikt att ta bort avskiljbarhetskravet för student- och ungdomsbostäder på max 35 kvadratmeter. Förutsättningen är att det byggs gemensamma utrymmen i huset som kompensation för de bostadsfunktioner som inte ryms i de enskilda lägenheterna. Förslaget är alltså inte nytt, och jagvilhabostad.nu tycker faktiskt att det är rätt bra. Det är en strykande åtgång på små lägenheter, utbudet matchar inte på långa vägar efterfrågan och det byggs alldeles för få lägenheter som unga har möjlighet att efterfråga. Att bo i nybyggda bostäder är alltid dyrare än att bo i det befintliga beståndet och storleken påverkar självklart priset – så det är helt nödvändigt att bygga mindre och mer yteffektivt, om unga människor ska kunna efterfråga det som byggs.
Det som skaver lite i det här är den syn på unga som skymtar fram. Anders Carlgren säger till Metro att han minns sin första lägenhet, där han låg inklämd i ett hörn och åt mat direkt från spisen, och tycker att frihetskänslan övervägde obekvämheten. Det händer rätt ofta att vi på jagvillhabostad.nu stöter på vuxna människor som tycker att unga är bortskämda och kräsna, och de avslutar ofta sina argumentationer med att triumferande berätta om duschen i källaren eller utedasset på gården i deras första egna bostad. Frågan är om den fingerpekande själv är beredd att gå tillbaka till en levnadsstandard motsvarande den som vuxengenerationen hade då…
Sverige har under de senaste 60-70 åren jobbat hårt för att förbättra sina invånares boendestandard, och vi har gått från utedass och trångboddhet via barnrikehus och miljonprogram till topplaceringar i internationella jämförelser. Nu är situationen lite annorlunda – standarden är fortfarande bra, men det finns alldeles för få bostäder och vi har en galopperande bostadsbrist över hela landet. Många unga är helt utlämnade till osäkra boendelösningar, och deras boendestandard är garanterat låg redan idag. De som är unga idag tar en stor del av smällen för de senaste decenniernas havererade bostadspolitik. Varför rikta in diskussionen på hur vi kan låta dem dämpa katastrofen ännu mer?
