Gruppledarna för (M), (FP) och (KD) – representerande majoriteten i Stockholms stadshus – meddelar i ett inlägg på DN Debatt idag att vallöftet om 15 000 nya bostäder under mandatperioden 2006-2010 snart är uppfyllt. Skribenterna menar att alliansen har hållit en rak kurs genom finanskris och efterföljande lågkonjunktur och skapat bestående mervärden för både gamla och nya stockholmare, men att denna utveckling riskeras vid ett eventuellt maktskifte i höst.
Debattartikeln handlar mycket om vad alliansen gjort rätt och oppositionen fel, samt om hur dåliga oppositionens förslag och löften inför valet är. Tyvärr finns mindre av egna konkreta förslag och visioner. Skribenterna presenterar fina siffror, men glömmer bort sig när det gäller behoven.
Är det verkligen ägandeformen som är det stora problemet för alla bostadslösa och bostadssökande i Stockholm de närmaste åren? Det räcker inte med att vara bra på att bygga fler bostäder, även om det är otroligt viktigt att nyproduktionen av bostäder tar fart. Vi måste också bygga för de behov och den efterfrågan som faktiskt finns. Bostadsbyggandet måste varieras, inte bara vad gäller upplåtelse- och ägandeformer utan också med hänsyn till storlek och kostnad.
Att den bostadspolitiska debatten lever och frodas värmer våra bostadssökande hjärtan. Vi ser dock en fara i alltför mycket politiskt prestigetjafs och för lite öra mot målgruppen. För att lösa bostadskrisen bland unga krävs för all del ordentligt med snack, men glöm inte hockeyn! Vi måste börja bygga för unga. Vi borde ha gjort det för länge, länge sen.
