Elsa Reimerson, verksamhetschef på jagvillhabostad.nu, deltar idag med en debattartikel på SVT Opinion med anledning av avslöjandena om hur riksdagsledamot Jan Emanuel Johansson (s) försökt hyra ut sin lägenhet på Södermalm för 10 000 kronor i veckan.
“Riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson (s) drog en rövare och försökte hyra ut sin tvåa på söder för 10 000 kronor i veckan. Han är inte ensam om att vilja tjäna pengar på bostadsbristen. En fin lägenhet på Mosebacke. Hur många unga människor i Stockholm drömmer inte om det?
Minst 100 000 unga bor i andra hand idag, och det är snarare regel än undantag att de betalar en för hög hyra eller svarta pengar. Andrahandsmarknaden är idag en arena där det är lätt att utnyttja personer med svag ställning på bostadsmarknaden.
Ett andrahandskontrakt har inga fördelar för hyresgästen. Andrahandshyresgästen har ett svagt besittningsskydd, kan inte själv bestämma hur länge hon eller han vill bo kvar och får för det mesta betala alldeles för hög hyra.
Andrahandskontrakt gäller ofta för en kortare tid, vilket resulterar i otrygghet, svårigheter att planera och – inte minst – många kostsamma flyttar. Andrahandshyresgästen är utlämnad till en marknad där hon eller han inte har en chans att påverka sina förutsättningar, och där han eller hon riskerar att utnyttjas av personer som utan risk för påföljd kan roffa åt sig stora summor pengar.
Hyran för en andrahandslägenhet, både hyresrätter och bostadsrätter, ska ligga på samma nivå som likvärdiga lägenheter i samma område. Hyrorna för allmännyttans lägenheter ska fungera som måttstock. Den som hyr ut en lägenhet möblerad har rätt att göra ett påslag på hyran på 10-15 procent.
Men det genomsnittliga påslaget på Stockholms informella hyresmarknad är nästan 40 procent. Jan Emanuel tog i lite mer och la på sådär en 400 procent. Överhyrorna innebär att de svagaste på bostadsmarknaden – till exempel unga – är de som betalar de högsta hyrorna.
Risken för diskriminering är också stor. Det krävs ofta kontakter för att få ett andrahandskontrakt, och inte sällan ställs detaljerade krav på hur en person ska vara gällande ålder, kön o s v för att få kontraktet. Personer med ickesvenska namn kan ha svårare att få hyra i andra hand.
De lagar som finns om andrahandsuthyrning skyddar inte andrahandshyresgästen i tillräcklig utsträckning. Dessutom efterföljs de inte som den ska, vilket ytterligare försvagar andrahandshyresgästernas ställning.
Det saknas sanktioner mot den som utnyttjar bostadssökande genom att ta ut överhyra eller kräva pengar under bordet. Det finns möjlighet att anmäla överhyror till Hyresnämnden och kräva tillbaka pengar upp till ett år tillbaka i tiden, men förutom återbetalning av mellanskillnaden (plus ränta) riskerar inte den som systematiskt hyr ut i andra hand några påföljder.
Att ta ut överhyror vid andrahandsuthyrning borde räknas som en brottslig handling, och påföljderna för den som gör det borde skärpas.
Andrahandsmarknaden ska vara ett komplement till förstahandsmarknaden, inte ett alternativ . Idag är det i realiteten ofta det enda alternativet för unga bostadssökande. Den omfattande bostadsbristen möjliggör och förvärrar missförhållandena på andrahandsmarknaden.
Jan Emanuel är dessvärre inte ensam om att vilja tjäna sig en hacka på bostadsmarknaden.
Elsa Reimerson
Nätverket jag vill ha bostad.nu”
Debattartikeln finns att läsa här. Det går också att kommentera artikeln på SVT Opinion.
