Dina Oetterli, ledamot i förbundsstyrelsen, skriver krönika på bostadspolitik.se och efterfrågar en politik som sätter människan i fokus.
Tänk dig att du går i grundskolan i ett utsatt område i Stockholm. Det kanske är svårt att tänka sig, men vi försöker. Dina föräldrar är utlandsfödda och de vanligaste frågorna du och resten av klassen ställer till vikarier är 1. ”Var kommer du ifrån?” och 2. ”Vilka språk talar du?”. Ingen i klassen har föräldrar från Sverige. Alltså ingen. Du tycker att ”stan” känns främmande och långt bort, även om det rent krasst bara är 20 minuter dit med tuben. Ett par av dina klasskompisar har samma kläder på sig varje dag. En del klasskompisar har inte varit i skolan på flera veckor och skolpersonalen har inte hunnit med att göra orosanmälan. Det är för mycket som pågår. Lärarna hanterar känslor och föräldrar. Lärarna är mentorer både i och utanför skolan, rena hjältarna. Ja, hjältar är de. De som orkar jobba kvar alltså.
Det är måndag och ny vecka. Din nya mattelärare heter tydligen Dina Oetterli
Det är måndag och ny vecka. Din nya mattelärare heter tydligen Dina Oetterli. Du tänker att ”nya lärarens efternamn låter lite ovanligt, hon kanske är utländsk som resten av oss i klassen… spännande… men ändå jobbigt att byta lärare igen”. Det är inget konstigt att du känner så, jag var nämligen klassens åttonde mattelärare inom loppet av två år.
Du har precis bestämt dig för att satsa på skolan. Din storasyster satte sig ner med dig nyligen och sa ”Du måste satsa på skolan, satsa på betygen! Det finns bara den vägen att gå!”. Du tänker att det är dags nu. Du går i sjuan och det är bara två år kvar där du kan kämpa för bra betyg, komma in på ett bra gymnasium och förhoppningsvis byta miljö. Du vill inte tänka på det men de kriminella gängen lurar runt hörnet.
Det börjar nya elever i klassen hela tiden. Kanske varannan månad eller så. Då flyttas nyanlända och ofta djupt traumatiserade barn från språkintroduktionsklasser till vanliga klasser. Till din klass. Eftersom nyanlända barn inte har någon kötid till vare sig friskola eller bostad hamnar de i din kommunala skola som får bära ett allt tyngre ansvar. Samtidigt som ni inte har fått några nya matteböcker eftersom det råder köpstopp på skolan. Kommunen har inte råd med böcker till eleverna. Dessutom visar det sig att betygen från den senaste mattekursens slutprov har försvunnit, resultaten fanns inte med i överlämningen till din nya mattelärare.
Jag måste berätta för eleverna att deras prestationer försvunnit, tappats bort, bara sådär
Det vänder sig i magen. Jag måste berätta för eleverna att deras prestationer försvunnit, tappats bort, bara sådär. Att allt slit och den sällsynta kämparglöden har varit förgäves. Du ska snart få reda på det och din mattelärare ska snart ge upp och bytas ut igen.
Jag önskar att jag kunde säga att den här historien inte var sann, men det är den. Den är sann. Jag orkade bara fem veckor som högstadielärare i ett utsatt område. Efter fem veckor var jag helt förstörd, så ledsen, så uppgiven. Jag kunde inte fortsätta. Jag kunde inte stå för det arbete jag tvingades utföra. Alla elever som riskerade underkänt. Som hade gett upp och inte ens ville söka gymnasiet.
Jo, för att allting hänger ihop. Bostaden är en avgörande del i samhällskontraktet
Varför skriver jag om det här på en bostadspolitisk sajt? Jo, för att allting hänger ihop. Bostaden är en avgörande del i samhällskontraktet. Att du har en trygg plats att kalla ditt hem är en förutsättning för att allt annat i livet ska fungera. I utsatta områden härjar de kriminella gängen fritt. De nyanlända placeras i större utsträckning i utsatta områden. Det är i utsatta områden som skolresultaten är låga eller… tappas bort. I utsatta områden köps miljonprogrammen upp, renoveras och hyrorna höjs. Det är i utsatta områden som den som kämpar lika gärna kan ge upp. Nu verkar vi dessutom ha en majoritet i riksdagen som vill vräka barn. Ja, barn! Och andra som bor ihop med någon som begår ett brott. Det är fanimej inte klokt. Själv tycker jag att det är dags att först erkänna vilket svek samhällssystemet utgjort de senaste två decennierna och att det är dags att investera i och hylla den som kämpar från noll.
Statliga investeringsstöd ska återinföras och statliga förmånliga bygglån ska införas
Jag efterfrågar politik som tvingar friskolorna att ta emot nyanlända, som tvingar alla kommuner att markanvisa efter bostadsbyggnadsbehovet och en politik som på riktigt investerar i välfärden. Det vill säga ekonomisk politik som lägger mer pengar på välfärden än vad som behövs för att upprätthålla den nivå vi har i välfärden idag. Allt annat får inte kallas för en “satsning”. Som en del av välfärden ingår självklart bostaden. Statliga investeringsstöd ska återinföras och statliga förmånliga bygglån ska införas. Bostaden är grundlagsskyddad, tydligt formulerad i artikel 25 i de mänskliga rättigheterna och utgör en del av FN:s globala hållbarhetsmål i Agenda 2030. Bostaden är vår rättighet och politikernas förbannade skyldighet att tillhandahålla.
Jag efterfrågar politik som sätter människan, dig, i fokus. Politik som gör det möjligt för varje barn som kämpar att nå sin fulla potential. Jag efterfrågar politik som skapar ett samhälle där vi tar hand om varandra. Politik som bryr sig och inte straffar. Politik med grundlagen, mänskliga rättigheter och medborgarna i fokus.
Nu får vi hoppas att ansvariga politiker får ordning på matmarknaden och att den inte hanteras som bostadsfrågan hanterats sedan mitten av 90-talet
Just nu står ansvariga politiker och stirrar medan matpriserna sticker iväg. Mat är också en mänsklig rättighet. Nu får vi hoppas att ansvariga politiker får ordning på matmarknaden och att den inte hanteras som bostadsfrågan hanterats sedan mitten av 90-talet. För frågan är ju vad som är jobbigast; att vara bostadslös och mätt, eller att ha en bostad och gå hungrig, eller att varken ha en bostad eller råd att äta sig mätt? För om politikerna får som de vill så har vi snart många barn som är både hungriga och bostadslösa.
Dina Oetterli
Ledamot i förbundsstyrelsen jagvillhabostad.nu
Krönikan publicerades på bostadspolitik.se 2023-03-16 och finns här.
