I dag går remisstiden ut för utredningen “EU, allmännyttan och hyrorna” (SoU 2008:38). Jagvillhabostad.nu avstyrker, precis som de flesta andra remissinstanserna, att något av utredningens förslag ska ligga till grund för en proposition.
“- Unga är de stora förlorarna om utredningens förslag skulle bli verklighet”, säger Tobias Olsson, verksamhetschef på jagvillhabostad.nu.
Utredningen föreslår ett efterfrågepåslag på hyran i områden där efterfrågan är större än utbudet. I Boverkets Bostadsmarknadsenkät framgår att 66 procent av landets befolkning bor i en kommun med bostadsbrist. Enligt dagens inflationsnivå är det föreslagna påslaget 7,4 % per år. Utredningen föreslår också två olika modeller av allmännyttan, en vinstmaximerande modell och en självkostnadsmodell. I den vinstmaximerande modellen ska bostadsbolagen sträva efter att i varje steg maximera sin vinst och de tvingas till exempel sälja sina lägenheter om det är en bättre affär än att behålla dem.
Att få in unga på bostadsmarknaden är den största bostadspolitiska utmaningen framöver. De födda mellan 1987-1996 är 1,1 miljoner, vilket endast är cirka 6 procent färre än fyrtiotalisterna. De ska alla flytta hemifrån snart och de söker sig främst till storstäder och studieorter – där bostadsbristen är som störst. Det är ett ökat utbud, det vill säga en ökad nyproduktion, som måste stå i centrum och genomsyra all politik. Utredningen resonerar inte om hur dess förslag ska leda till en ökad nyproduktion, det sägs vara “en öppen fråga”.
Unga konkurreras lätt ut av andra åldersgrupper på bostadsmarknaden på grund av osäkra anställningsformer, låga inkomstnivåer, få eller inga boendereferenser bakåt i tiden samt ett litet sparkapital. När hyrorna höjs, och därmed kraven för att få hyra, i orter med bostadsbrist blir det svårt för unga att stå sig i konkurrensen när utbudet av bostäder inte ökar.
Vi ser främst dessa konsekvenser för unga av utredningens förslag:
• bostadsbristen förekommer överallt dit unga idag flyttar, inte enbart i storstädernas mest attraktiva områden, och därmed även efterfrågepåslaget
• antalet lägenheter som unga kan efterfråga kommer att minska, då unga utkonkurreras av kapitalstarkare grupper när hyrorna stiger samtidigt som utbudet inte ökar
• enligt modellen med vinstmaximerande kommunala bostadsbolag kommer det bli mycket svårt för de kommunala bostadsbolagen att producera bostäder som unga kan efterfråga, då högsta möjliga vinst i varje steg styr nyproduktionen
• om kommunerna inte kan använda sina bolag som bostadspolitiska verktyg (i en vinstmaximerande modell) blir det svårare att ordna med bostadsförsörjning för resurssvaga grupper
“- Det är märkligt att man i utredningen har haft i uppdrag att utarbeta förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad, utan att gå in på hur bostadsbyggandet ska öka. Utan sådana förslag, och ett resonemang kring de kommunala bostadsföretagens roll som ett bostadspolitiskt verktyg, blir utredningens förslag irrelevanta”, säger Tobias Olsson, verksamhetschef på jagvillhabostad.nu.
Läs vårt remissvar här!
