Dagens Nyheter skrev för någon dag sedan om hur boendesegregationen successivt späs på genom ökande inkomstskillnader. Idag 10/2 uppmärksammar ledarskribenten detta. Det beskrivs hur “insidern” gynnas på en reglerad marknad och att en avreglerad marknad (implicit) skulle göra situationen bättre för alla. Men det är inte så enkelt att en avreglerad hyresmarknad skulle lösa bostadsbristen. Och segregationen skulle knappast minska (förutsatt att man ser ökande segregation som något negativt).
Unga, studenter och andra ekonomiskt svaga grupper skulle på en avreglerad marknad ha svårt att efterfråga utbudet. Redan idag är det svårt att efterfråga utbudet på grund av att värdarna successivt höjer exempelvis inkomstkraven. Detta i kombination med diskrimineringen på bostadsmarknaden är uppenbara hinder för en (social) rörlighet. Lägg därför diskussionen om en avreglerad marknad åt sidan och fokusera istället på kommunernas bristande intresse för bostadsförsörjning, långa handläggningstider, diskriminering, målkonflikter vid förtätning, utveckling av medborgardialoger etc.
Ledarskribenten skriver även att den gamla vänsterklyschan “bygg bort bostadsbristen” är en omöjlighet. Självklart är det en utmaning att bygga bort 20 år av bostadsbrist. Sverige klarar inte ens av att bygga det som behövs årligen idag. Men ambitionen att bygga fler bostäder måste vara hög, annars kommer det inte att bli någon förändring.
