Kommentar på Kristdemokraternas förslag om att satsa 150 miljoner kronor årligen på ge “CSN-liknande” lån till unga för att finansiera deras topplån vid köp av bostad. Läs mer om det förslaget här.
En genomsnittlig kontantinsats för att köpa en bostadsrätt i Sverige på 30 kvm ligger enligt en ny undersökning av WSP/BoKlok på 165 000 kr. I storstäderna där bostadsbristen är som mest akut, d.v.s. störst brist på prisvärda mindre hyresrätter, där tröskeln för att komma in på bostadsmarknaden är som störst, där är kontantinsatsen betydligt högre. Räknar man ändå på snittet i riket som WSP/BoKlok tagit fram, så innebär det att runt 900 personer kommer kunna få detta lån. Skall en reform för ett sådant lån genomföras måste följande frågor besvaras:
- Hur väljs dessa ca 900 personer ut?
- Blir det inte att de unga som redan är etablerade på arbetsmarknaden som ens kan få banklån och/ eller har föräldrar som kan gå i borgen som får detta ”CSN”-lån?
- Finns det inte en risk för en ”osund utveckling på kreditmarknaden”? (likt det Finansinspektionen flaggade för 2010 och som ledde till ett bolånetak.)
Vi i jagvillhabostad.nu tror att förslagen kan innebära att vi får en ökad snedfördelning på bostadsmarknaden där en liten klick unga får det lättare att ta sig in på bostadsmarknaden medan framförallt unga som är nyanlända, saknar en fast anställning, studerar eller har föräldrar som är låginkomsttagare riskerar att cementeras än mer i ett utanförskap.
Unga vuxna är försedda med dubbla lås till bostadsmarknaden. Hyresmarknadens långa kötider och inkomstkrav samt köpemarknadens krav på kontantinsats och en fast, tillräcklig inkomst/ borgenär för att få banklån. Lägg därtill allt som oftast höga hyror på nyproducerade hyresrätter och priser på bostadsrätter som stigit kraftigt de senaste åren. Istället hänvisas vi till att söka eget boende på den ofta dyra och otrygga andrahandsmarknaden. Förslagets intentioner med att öppna dörren till köpemarknaden för oss unga är därför gott, men en satsning på 150 miljoner kronor årligen kommer innebära att det endast underlättas för 0,2 % av landets över 353 000 unga att köpa sig en egen bostad. Enligt den kalkylen kommer reformen, om den genomförs, långt(!) ifrån att klara av att hantera det krav Sveriges unga ställer på bostadsmarknaden, utan bara resultera till en droppe i havet. Och droppar i havet när det råder en akut bostadskris är helt enkelt inte tillräckligt bra.
/Aidin Zandian, ordförande jagvillhabostad.nu
