Dina Oetterli i förbundsstyrelsen skriver krönika på bostadspolitik.se och frågar sig hur ett investeringsstöd på omkring tre miljarder kronor om året kunde skapa sådan uppståndelse, samtidigt som staten väntas lägga 56 miljarder på ränteavdrag bara i år.
Det är en sak jag har svårt att förstå
Stora delar av byggbranschen har argumenterat och protesterat mot investeringsstödet sedan det infördes 2017. Stödet ska bort! Stödet är slöseri med skattebetalarnas pengar! Så har det låtit. Men varför skulle stödet bort, egentligen? Och var det verkligen så smart såhär i efterhand? Låt oss titta närmare på det.
För det första har kritik riktats mot stödet för att det gått till bostäder som skulle byggts ändå, men är det verkligen så? Hyresgästföreningens senaste rapport visar att 60 procent av bostäderna som byggts med investeringsstöd sedan 2017 inte skulle byggts utan stödet. Det betyder att drygt 30 000 bostäder med lägre hyra nu finns på plats som annars inte skulle byggts. Man måste också fråga sig huruvida övriga 40 procenten, som teoretiskt skulle byggts ändå, skulle haft samma lägre hyra utan stödet eller inte.
Förutom att möjliggöra byggandet av hyresrätter med lägre hyra finns det andra aspekter av investeringsstödet som vi inte får glömma bort. Det gick också till byggandet av studentbostäder samt ombyggnad och tillbyggnad. Dessutom behövde alla bostäder som byggdes med hjälp av investeringsstödet ha mindre energianvändning. Perfekt i en tid av klimatkris, där byggbranschen är en av Sveriges största utsläppare och regeringens politik väntas spä på utsläppen ytterligare. Stödet gick också till sociala kontrakt och till unga under 31 år genom att “I projekt med minst tio lägenheter ska kommunen erbjudas att hyra eller förmedla minst 12,5 procent av lägenheterna i projektet som sociala kontrakt och/eller till personer under 31 år”. Vilket ju är bra med tanke på att Sverige har 33 000 registrerade hemlösa, enligt Socialstyrelsen.
Vidare har stödet i stor utsträckning använts på orter där det annars inte skulle varit lönsamt att bygga. Att det behövs bostäder även på platser där det med dagens höga materialpriser inte är lönsamt att bygga är det väl ingen som kan argumentera emot? Detta bör också ha haft som effekt att kommunernas intäkter ökat eftersom investeringsstödet möjliggjort fler försäljningar och uthyrningar av kommunal mark. Tycka vad man vill om att kommunerna delvis finansierar sig genom försäljning och uthyrning av mark, men så är det. Hade inte investeringsstödet varit rätt passande nu när SKR larmar om gigantiska underskott i offentlig sektor samtidigt som bostadsbyggandet störtdyker?
Viss kritik har också riktats mot stödet för att det slagit för brett, men eftersom vi i Sverige sedan länge bestämt oss för att ha en generell bostadspolitik och inte använda oss av social housing, ja då blir detta resultatet. Stödet slår brett därför att det är meningen att slå brett. Att vi har stora klyftor i samhället är ett resultat av en utebliven progressiv skattepolitik. Det är klyftorna i samhället som är problemet, inte att alla oavsett plånbok kan efterfråga en bostad byggd med investeringsstöd.
Men var det ändå inte slöseri med skattepengar, tre miljarder är ju ändå tre miljarder? För att sätta summan i perspektiv kan vi kika lite på vad staten väntas lägga på räntebidrag i år. Ekonomistyrningsverket beräknar att summan för räntebidrag kommer att uppgå till 56 miljarder kronor för år 2023. Alltså drygt 18 gånger, eller 1800 procent mer, än investeringsstödet årligen! Dessutom väntas summan öka då endast två tredjedelar av alla bolån läggs om i år och får högre ränta. Det är svårt att ta in.
Är det verkligen så förargligt att staten lägger cirka tre miljarder om året på ett investeringsstöd till studentbostäder och hyresrätter med lägre energianvändning och lägre hyror? Som dessutom använts i stor utsträckning för att bygga på orter där det annars inte vore lönsamt att bygga?
Om man nu tycker att pengarna riktas fel, varför inte argumentera för att stödet ska riktas rätt? Istället har stora delar av branschen argumenterat för att stödet ska bort helt och hållet. Skulle man kunna tänka sig att dessa delar av branschen ville ha bort stödet för att det möjligtvis pressade ner hyrorna?
Nu när marknaden kraschat, vad är det man efterfrågar från branschen då? Jo, någon form av “konjunkturstöd”. Hade ett sådant kunnat stavas investeringsstöd kanske? Så beklagligt att det togs bort alldeles nyligen. Ja, det är sannerligen en sak jag har svårt att förstå.
Dina Oetterli
Ledamot i förbundsstyrelsen, jagvillhabostad.nu
Artikeln publicerades 2023-09-28 och finns här.
