Älvstrandsmodellen fungerade kanske på sin tid. Men när vi nu vill ha en snabb, dynamisk och spännande stadsutveckling mitt i centrala staden så behöver vi byta spår, skriver tankesmedjan Levande Staden.
Göteborg står på tröskeln till en enorm stadsutveckling. Dagens innerstad kommer att växa med det dubbla då den så kallade Älvstaden ska bebyggas under kommande decennier. Samtidigt ställs trafikinfrastrukturen om från massbilism till kollektivtrafik, gång och cykel.
Den förändring som staden står inför är av samma omfattning som när dagens innerstad byggdes ut runt förra sekelskiftet eller när det vidsträckta och glesa förortslandskapet anlades under mitten av 1900-talet. Dessa tidigare stadsomvandlingar visar också hur viktigt det är med en genomtänkt strategi för stadens utbyggnad.
Stadsexpansionen för hundra år sedan byggde på beprövade planprinciper; ett sammanhängande rutnät av större och mindre gator, många olika hus sammanbyggda till slutna stadskvarter, lugna innergårdar och levande gator med lokaler längs trottoarerna. Under efterkrigstiden testades i stället modernismens koncept, med glest utspridda enklaver av enhetlig bebyggelse och en kraftig separering av olika funktioner och trafikslag.
Vår utmaning i dag är att förtäta staden på ett sätt som skapar levande, attraktiva, gång- och cykelvänliga stadsdelar med samma stadskvaliteter som den gamla innerstaden.
De senaste tjugo åren har Norra Älvstranden byggts ut enligt den så kallade “Älvstrandsmodellen”. Den innebär enkelt uttryckt att bygg- och fastighetsföretag bildar ett konsortium som sedan gemensamt planerar, finansierar och bebygger “sitt” område.
Fördelen för kommunen är att de slipper utvecklingskostnader och finansiella risker. Nackdelen är att byggandet går långsamt, blir kostnadsdrivande, försämrar konkurrensen och uppenbarligen inte ger den typ av tät, levande blandstad som numera efterfrågas.
Har gjort sitt
Älvstrandsmodellen passade kanske bra på sin tid och i ett mer perifert läge. Men när vi nu vill ha en snabb, dynamisk och spännande stadsutveckling mitt i centrala staden så är det dags att se framåt. Älvstrandsmodellen har gjort sitt. Det är dags för en “Älvstadsmodell”.
Älvstadsmodellen bör utgå från de beprövade planprinciper som under hundratals år utgjort grunden för fungerande innerstäder. Ett finmaskigt nät av gator och stadskvarter av klassiskt snitt uppdelade i ett flertal tomter som kan bebyggas var och en för sig. Varje tomt ska ha en enkel reglering om hur den får bebyggas. Förslagsvis lämnar man antalet våningar och parkeringsplatser fritt men ställer krav på publika bottenvåningar. Man kan också vika ett antal tomter per kvarter för hyresbostäder.
Så länge exploatören följer regleringen så ska det vara fritt fram att sätta igång att bygga. En stadsplan för Älvstaden skulle ge en konkret bild av stadens långsiktiga ambitioner. Den skulle också säkerställa att hela staden hänger samman.
Frigör växtkraft
Älvstadsmodellens stadsplan skulle utvärderas och justeras regelbundet, precis som dagens detaljplaner. Det skulle möjliggöra en kontinuerlig och meningsfull dialog kring stadens utveckling och ett konkret inflytande för medborgarna. Samtidigt skulle staden få ett överflöd av byggklara tomter, vilket skulle frigöra en oerhörd tillväxtkraft.
Vi föreslår att kommunens politiker snarast ger stadsarkitekten i uppdrag att ta fram en övergripande stadsplan för Älvstaden. Göteborg har en fantastisk potential – om vi bara vill och vågar.
Styrgruppen för tankesmedjan Levande Staden
Jan Jörnmark, docent
Magnus Ersman, Fastighetsägarna
Anders Gardebring, Yimby
Björn Wellhagen, Sveriges Byggindustrier
Lina Glans, Jagvillhabostad.nu
Lars Strömgren, Urbanisma
Martin Sahlin, SSCO
Johannes Åsberg, Yimby
Se även Tankesmedjan Levande Staden
Publicerad i GöteborgsPosten 2012-09-14
