Regeringens förslag till nya regler för andrahandsuthyrning kommer att försätta unga i en svårare situation än i dag. Det skymmer huvudproblemet: att byggandet inte prioriteras. Det skriver Erik Pedersen, Hanna Mörck och Magnus Olofsson.
Inom kort kommer ett beslut om regeringens förslag till förändringar av reglerna för andrahandsuthyrning ska hanteras separat eller ingå i höstbudgeten. Ett av regeringens främsta argument för ändrade regler är att fler lägenheter ska bli tillgängliga för studenter och unga. Förslaget har blivit starkt kritiserat från flera olika håll då det har stora brister och kommer att försätta studenter och unga i en svårare och mer utsatt situation än i dag.
Bostadsbristen för studenter och unga i Sverige är stor. Det saknas uppskattningsvis 20 000 studentbostäder och 163 000 bostäder för att täcka ungas behov i hela riket. Nyproduktionen har de senaste åren näst intill avstannat.
Det är oacceptabelt att studenter tvingas sova på soffor hos välvilligt inställda kompisar eller hoppa runt mellan olika bostäder och korttidskontrakt. En bostad ger den grundläggande trygghet som är nödvändig för att ge de som vill förutsättningar att studera och för att under studietiden kunna fokusera på sina studier.
Andrahandsuthyrning är i sig inget bra instrument för att komma till rätta med bostadsbristen för studenter och unga. Andrahandsuthyrning är osäkert och oberäkneligt. Ockerhyror och falska hyreskontrakt är vardag för dem som tvingas ut på andrahandsmarknaden.
Regeringens förslag skymmer dessutom det verkliga problemet, att det finns för få bostäder för studenter och unga. Så länge byggandet inte prioriteras kommer studenter och unga inte ha någonstans att bo.
De riskerar dessutom genom detta förslag att bli dubbelt bestraffade eftersom de regelförändringar som föreslås för andrahandsuthyrning gör de som redan befinner sig på denna marknad än mer otrygga.
Ett av regeringens förslag är att införa den så kallade kostnadshyran där hyresvärden får rätt att ta ut en hyra i relation till värdet på bostaden. Hyresnivåerna är redan i dag ohållbara på andrahandsmarknaden för bostäder som är lämpliga för studenter och unga. Studenters ekonomiska förutsättningar är ytterst begränsade och detta förslag kommer att generera högre kostnader på andrahandsmarknaden vilket minskar utbudet för boenden som studenter faktiskt har råd med.
En annan del av förslaget leder till ett försämrat skydd för hyresgästen. I dag finns möjligheten för en hyresgäst att få tillbaka en hyra som varit för hög genom att överklaga till hyresnämnden, något som går att göra upp till ett år bakåt i tiden. Regeringen vill i sitt förslag ta bort denna retroaktivitet.
De som är förvisade till andrahandsmarknaden sitter redan i dag i en beroendeställning gentemot hyresvärden och förslaget försämrar studenters och ungas rättskydd ytterligare. Att ta bort detta skydd för hyresgästen är orimligt.
Regeringens ambition är att underlätta för studenter och unga att hitta någonstans att bo. Det förslag som nu behandlas i riksdagen kommer dock inte att främja bostadsmarknaden för studenter och unga. Våra politiker måste se till att skapa en bostadsmarknad som tar till vara hyresgästens rättigheter och skapa förutsättningar för en reell och långsiktig lösning på bostadsbristen. Det är hög tid att se till att bostadsbyggandet tar fart, för det är inte bara studenter och unga som drabbas av bostadsbristen, även Sverige som kunskapssamhälle är förlorare.
Erik Pedersen
vice ordförande, Sveriges förenade studentkårer
Hanna Mörck
bostadspolitisk samordnare, jagvillhabostad.nu
Magnus Olofsson
vice ordförande med studiesocialt ansvar
Uppsala studentkår
Debattartikeln är publicerad i UNT 8/11 2012
